det årtiondet utgjorde de ett sällsynt intagande
konstnärspar.
Mindre teatern var också alltifrån 1846, då den öfvertogs af Torsslow och Stjernström, en väl skött skådebana, som teatervännen gärna besökte. Under nära fyra år af 50-talet stod Torsslow kvar där, hvarefter teatern öfvergick till Stjernström ensam, som behöll den till 1863, då den köptes af kungl. teatern och blef den Dramatiska.
Visserligen fortfor icke inom den svenska originallitteraturen den lifaktighet som väckts genom denna teaters upprättande, (redan före 1850 hade Blanche, Jolin, m. fl. skrifvit sina dramatiska arbeten) men svensk dramatik, om ock af ringare värde, mottogs gärna. En svensk teaterförfattare på den tiden var den glade, men slutligen mycket sjuklige lektorn i Kalmar C. J. Moqvist, hvilken försåg småteatrarne med många lustiga stycken.
Jag erinrar mig bland annat en afton från slutet af 1850, då mamsell Charlotte Lindmark, en af allmänhetens gunstlingar, hade recett på Mindre teatern, som då uppförde Spindlarne, komedi med sång i en akt, hvilket stycke visserligen icke var original, men en lyckad, af nyss nämnde lektor utförd bearbetning. Han afled 1869.
Från samma tid erinra sig gamla minnesgoda teatervänner Moqvists lustspel Polkander i Stockholm, hvartill J. N. Ahlström, Mindre teaterns orkesteranförare, satt musik. Ahlström var under tolf år nämnda teaters kapellmästare och satte musiken till öfver hundra teaterstycken. Polkander i Stockholm, som äfven hade titeln En kärleksintrig, uppfördes
