många gånger på olika scener, men gjorde största
lyckan på Mindre teatern, där Stjernström var en
ofantligt rolig Polkander.
Stjernström var för öfrigt alltid rolig, och den som har i minnet Torsslows storartade konst och Stjernströms glada, innehållsrika spel är i besittning af värdefulla teatererinringar. Mindre teatern under Torsslows ledning 1846 till 1854 samt under Stjernströms åren 1854—1863 var en förträfflig skådebana. Djurgårdsteatern var ej heller att förakta, hvarken med Torsslow till styresman eller med Fredrik Deland och Pierre Deland, och under hela 1850-talet regerade den sist nämnde.
Stor var också teatervännernas belåtenhet, då Stjernström under sommaren 1851 gaf föreställningar på den då nya teatern i Humlegården, hvars lilla scen på följande året begagnades först af C. G. Hessler och sedan af W. T. Gille, men 1852 ägnade vi vårt bifall åt O. Anderson, hvilken med sin trupp uppträdde där hvarje sommar under den återstående delen af 50-talet.
Länge ha teatraliska föreställningar gifvits i Stockholm, men början af 1850-talet utmärktes i synnerhet af sådana, och för att numera lära känna dem kan hänvisas till F. A. Dahlgrens »Anteckningar om Stockholms teatrar», men den som själf då ofta bevistade dessa föreställningar kan intyga, att de utgjorde väsentliga beståndsdelar af stockholmslifvet.
Ej blott de lyriska och dramatiska föreställningarna, utan äfven baletten intresserade hufvudstadens befolkning. En mycket aktad danskonstnärinna var fortfarande den af mig förut omnämnda
