Hade Pontin förlänats längre lifstid, är troligt,
att han blifvit mera betydande inom litteraturen, ty
han hade mindre vanlig begåfning och var en
verkligt bildad man, därjämte själfständig och orädd.
Den korta tid han fick lefva förspilldes också till en
del på tidningsgräl, något som ofta förstört litterära
gåfvor. Han började nämligen att i slutet af 1849
redigera Morgonbladet, en fortsättning af »Nya
synglaset» och som kom ut hvarje tisdags och fredags
morgon och kostade 5 rdr banko i årsprenumeration
samt såldes i lösnummer för 3 sk. banko. Man kan
säga, att under tidningens hela tillvaro, som dock
ej var längre än två år, lefde den i ständig fejd med
andra blad, å ena sidan med Aftonbladet, Bore och
Dagligt Allehanda, alla då frisinnade, å den andra
med Folkets Röst och Söndagsbladet. Morgonbladet
var helt och hållet Constans Pontin, kan man säga.
Några andra stadiga medborgare tyckes det ej ha
haft. Uppgiften, att den bekante F. Rouget de S:t
Hermine, då kapten sedan öfverstelöjtnant vid
Lifbeväringen, skulle ha deltagit i redaktionen förnekades
i tidningen på det bestämdaste. Enligt hvad
bibliotekarien B. Lundstedt uppgifver i sitt verk Sveriges
periodiska litteratur ansvarade ett konsortium för
tidningens regelbundna utkommande. Men detta
konsortium, som bestod af öfversten F. Blom,
medicinalrådet af Pontin och professor Mosander, hade icke
något att skaffa med tidningens redaktion.
Morgonbladet var talangfullt redigeradt och hade en pigg och lättläst stil, en ofta sprakande fantasi samt gjorde sig bemärkt för behagligt framställningssätt, men detta hindrade icke att de tidningar med
