Icke blott svenska, utan äfven utländska
tidningar sysselsatte sig lifligt med den besynnerliga
tilldragelsen. Bland andra innehöll Neue Preussische
Zeitung för den 20 oktober 1852 en fullständig
redogörelse för hvad man antog som tillförlitligt
jämte ett ganska riktigt kännetecknande af Pontins
författarskap och personlighet.
Ett par veckor efter dödsfallet firade Bildningscirkeln en minnesfest öfver sin forne sekreterare, då tal på både prosa och vers gjorde en kraftig erinran om hans många goda och i synnerhet för kroppsarbetaren välsignelserika sträfvanden. Äfven i mindre sällskap, där Pontin varit verksam, ägnade man honom vänskapens och erkänslans minneskransar. Den unge glade kammarherrens personliga älskvärdhet hade gjort god verkan öfver allt där man närmare lärt känna honom.
Så var förhållandet t. ex. i det föga talrika, men efter femtio år ännu ganska lifliga sällskapet Februarigubbarne, om hvars första början Pontin var med jämte apotekaren, sedermera fängelsedirektören Engström, dåvarande kaptenen, sedan majoren och elektriska telegrafinrättningens förste man A. L. Fahnehjelm, prästen och fornforskaren A. E. Holmberg, författaren till Nordbon under hednatiden, som kom ut just under början af 1850-talet, bokhandlaren P. A. Huldberg, artisten N. M. Mandelgren, museikonduktören och språkläraren J. W. Wåhlin samt litografen och författaren L. T. Öberg (känd under det i litteraturen antagna namnet Axel Ivar Ståhl).
Dessa herrar sammanträffade den 21 februari 1851 på en middagsbjudning hos skeppsbyggmästaren
