blott man icke suddade så länge med det
kommunistiska samhällets upprättande.
»Först och främst måste penningen afskaffas», hette det bland de öfriga. »I det nya samhället behöfver ingen anstränga sig för födan», förklarade Götrek, som afbrutit förhandlingarne på en stund för att gå in till frun och få sig en smörgås, hvilken han sköljde ned med ett eller annat glas vatten. Han var sträng nykterhetsvän och ifrig anhängare af vatten både till in- och utvärtes bruk.
På det öfriga sällskapet vattnades det i munnen, då Götrek med värme och öfvertygelse skildrade, huru alla inom det kommunistiska samhället skulle få fri förtäring på af staten föreskrifna mattimmar, i rymliga, festligt smyckade matsalar, vid stora gemensamma bord, där alla skulle taga plats, då arbetet vore slutadt i de lika rymliga och luftiga arbetssalarne. Ingen aflönades med den fördärfliga penningen, men hvar och en kände sig solidariskt förbunden att ärligt och skickligt arbeta för det gemensamma bästa.
Apostelns framställning förfelade icke sin verkan på de unga, människovänliga sinnena, och man lofvade hvarandra att samvetsgrant arbeta på en samhällsordning som skulle bereda samma förmåner åt hela mänskligheten.
Götrek beskref vidare, huru alla i det nya samhället skulle bo i bekväma, präktigt utstyrda och mycket hälsosamma bostäder.
»Det blir som att bo på slottet», tillade han, och likväl trifdes han själf så innerligt godt i de två små rummen vid Järntorget.
