Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/327

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
319
I DEN LITTERÄRA VÄRLDEN.


utbetalas i förskott innan ännu en enda rad af manuskriptet vore öfverlämnad till förläggaren. Affären ansågs synnerligt fördelaktig för författaren, men boken upptager, åtminstone i den på Albert Bonniers förlag år 1891 utkomna fjärde upplagan, ej mindre än nära 600 sidor och efter den sidberäkningen samt ark på 16 sidor skulle arfvodet ej ha varit högre än femtiosex riksdaler riksgäld eller kronor per ark. Detta var nog icke så högt ens för den tiden, då man vet, att Fredrika Bremer och Emilie Carlén uppburo mycket högre arfvoden.

Då L. G. Rylander, som innehade den ena af basarens å Norrbro två boklådor, år 1851 öfverlämnade den till P. A. Huldberg, följde förlagsartiklarne äfven med.

L. G. Rylander hade sedan musik- och konsthandel i n:o 8 Malmtorgsgatan, där firman Abr. Lundqvist fortfarande har sin försäljning, men Rylander blef också tapetfabrikör samt öfvertog, tillsammans med A. W. Sundstedt, Beckmans bayerska bryggeri vid Stora Badstugatan på Norr.

Då Blanche på hösten 1850 reste till Paris första gången, hade han afslutat alla sina romaner, med undantag af Sonen af Söder och Nord, som han skref i världsstaden och skickade hem kapitel efter kapitel. Hans svåger, kontorsskrifvaren i Rikets ständers bank, v. häradshöfdingen C. J. Carlstedt, var författarens ombud och mottog manuskriptet samt lämnade det till tryckeriet, hvarvid kamraterna i bankens sedelkontor, där Carlstedt då tjänstgjorde, voro ytterst förtjusta, i fall de fingo tillåtelse att kasta en blick på Blanches fina och prydliga handstil. Stilen var i