men afled tre år därefter. Den äldre, Lovisa
Granberg, gifte sig år 1861 med sin aflidne systers
efterlämnade man, samme Edvard Stjernström, hvars änka
hon blef 1877, och lefver, som sagdt, ännu samt
är i full litterär verksamhet, fortfarande erinrande
om den populära firman »Carl Blink och Georges
Malmén».
Men i sällskapskretsen väckte också ett annat litterärt fruntimmer stort intresse. Det var fru Emilie Carlén, hvilken då redan i ett helt årtionde varit gift med sin »Carlo». Då var han ännu endast den flitige juristen och utgifvaren af några handböcker samt sina Stycken på vers och hade börjat med Svenska Familjeboken. Under riksdagarne tjänstgjorde han i expeditionsutskottet, var mycket arbetsam och förde en exemplarisk vandel. Det var först senare han blef den »röde» och öfverspände bråkmakaren.
Under det Carlén lifligt deltog i dryftandet af åtskilliga litterära spörsmål, tycktes hans fru mest intressera sig för hushållsfrågor och öfvergaf sällskapet för att följa fru Carlstedt, hvilken på den talangfulla författarinnans särskilda uppmaning förde henne i kök och visthus samt redogjorde för familjens hushållsförhållanden. Detta funno flere af gästerna vara ganska besynnerligt, men den som kände närmare till Emilie Carléns vanor öfverraskades icke. Hos denna författarinna fanns just icke mycket romantik, men så mycket större intresse för det husliga lifvet.
Några andra författarinnor träffades icke ofta i den tidens sällskapslif. Fredrika Bremer, den förnämsta af dem, var då stadd på långresor. Vilhelmina Stålberg satt nog träget vid sitt skrifbord, men syntes
