ej mycket i den yttre världen. Maria Sofia Schwartz
och öfriga skrifvande damer kände man då ännu
föga till.
⁎
Däremot fanns det icke få författande ungherrar, och de sågo i allmänhet med stort ringaktande ned på de stackars »blåstrumporna», ehuru de själfva icke voro några utmärkta ljus. Det fanns dock en och annan som ägde ganska aktningsvärd förmåga. Bland dessa förtjänar Ferdinand Holmström att hågkommas. Han var bokhandelsbiträde, hade en tid haft anställning hos Per Götrek, då denne hade sin bod vid Nya Kungsholmsbrogatan, och var sedan föreståndare för Wiborgska bokhandeln och lånbiblioteket, n:o 9 Storkyrkobrinken, som då innehades af magister A. L. von Baumgarten (firma Lundeqvist & Baumgarten). Denna bokhandel, som hade grundats af magister Wiborg 1811 och var förenad med det största och bästa lånbiblioteket i hela landet, sköttes samvetsgrant af Ferdinand Holmström, under det magister Baumgarten föga deltog i affären, och likväl var den förre en poetisk svärmare som man knappt kunde tilltro någon praktisk verksamhetslust.
Genom Ferdinand Holmström blef jag bekant med icke få af den tidens unge bokhandlare och bokhandelsbiträden. Staden mellan broarna var då ännu den stockholmska bokhandelns hufvudsäte. Den äldsta boklådan var den Holmbergska vid Stora Nygatan, grundad redan 1768, och som på 1850-talet innehades af A. J. Seelig.
