TIDNINGAR OCH SÄLLSKAPSLIF.
För femtio år sedan brunno ännu endast få gaslågor i Stockholm — före slutet af 1853 inga enda — och man hämtade ännu sitt dricksvatten ur stadens många förgiftningsbrunnar. Man nöjde sig med dålig stenläggning på de smutsiga vägar som hade namn af gator. Blott få af dessa hade trottoarer, den då senaste tidens uppfinningar. Något dugligt eldsläckningsredskap kände man ej till. Samfärdsmedlen voro få och dåliga.
Men hvad man hade det var tidningar, boklådor och teatrar, förevisningar af många slag, nöjen af ännu flera, ett gladt och rörligt hufvudstadslif, med sällskap af olika beskaffenhet, offentliga och enskilda, många värdshus och förfriskningsställen.
Tidningarna vore ej så många som nu, ej heller så betydande, men nog gjorde de väsen af sig, och grälet dem emellan var vida högljuddare än nu, mycket gröfre också, mera obehagligt. De stora tidningarna voro jämförelsevis anständiga, men de som ej kommo ut mer än en eller två gånger i veckan gjorde sig ej blott skyldiga till ett plumpt och ohyfsadt språk, utan tvekade ej heller att taga heder och ära af personer som ansågos vara deras
