förvånade sig öfver, att icke de som hade rätt därtill
infunno sig i riddarordnarnes kommendörsdräkter,
hvarpå man förut lär ha sett exempel.
Balen öppnades af kronprinsen, hertig Carl, som förde fru Arfvedson, född Ashhurst från Philadelphia. Prins Gustaf dansade med sidenfabrikören Casparssons fru, född Scharp; prins Oscar med handlanden Anders Bergs fru. De damerna blefvo naturligtvis mycket på modet och mycket afundade. Prinsessan Eugenie lät sig föras af grosshandlaren John Moll.
På den lysande börsbalen, där, som det hette, Stockholms borgerskap mottog besök af de kungliga, följde den ena präktiga tillställningen efter den andra, och i flertalet af dem deltogo äfven många bland småborgarne, men allra mest kanske de då blomstrande ordenssamfunden.
Publika baler voro ej heller sällsynta. Dansören vid kungl. teatern och simläraren hos »Norstedts» F. A. Gjörcke samt f. d. viktualihandlanden C. G. A. Wallman voro outtröttlige tillställare af offentliga nöjen, den förre i synnerhet genom maskerad-redouter och danssoaréer i Kirsteinska huset och i De la Croix’ hus vid Brunkeberg, den senare genom baler och andra förlustelser på Mosebacke samt en kosmorama med lyckans stjärna i d’Unckerska huset, 43 och 45 Mäster Samuels gränd, och dessutom folknöjen genom utflykter sommartiden till Norsborg vid Mälaren, där dans anställdes, och till folkmarknaderna i Vesterås. Gjörcke ställde också till »årsbaler» med sexa för de fyra stånden à 1 rdr 32 sk. banko person.
Fyrverkerierna i Humlegården voro mycket besökta äfven under den oblidare årstiden, och
