till Julie, friherrinnan Åkerhielm. Under sina senaste
år hade Sack sin bostad i Wien, där han afled
1897.
D’Aubert lär egentligen ha hetat Daubert och var från Braunschweig. Randel var äkta svensk, från Ramdala i Blekinge. Han kom in i hofkapellet redan 1828.
Musiken var för öfrigt mycket idkad äfven i enskilda kretsar, och många familjer voro företrädesvis kända som musikaliska. Ibland dem var kungl. sekreter Dalmans hem, dit framstående musikidkare alltid inbjödos, äfven hit ankomna främlingar, i synnerhet de som kommo med redan världsbekanta namn, men också de som ännu icke hade något namn, fastän de befunnos vara sanna konstnärer. I det Dalmanska huset funno de ej sällan den uppmuntran som grundade deras framtida betydenhet. Den som redan från sin tidigaste ungdom fann stöd där var vår utmärkta sångerska mamsell Louise Michal, sedan fru Michaeli, hvilken hos Wilhelm Dalman och hans hustru, född Sjöborg, rönte lifligt erkännande och varmt intresse.
I musikaliska hem intog sången ännu främsta rummet, ehuru pianot sökte göra sig allt mera förhärskande. Soli och duetter af människoröster stämdes ännu gärna upp, men på det vokala området började kvartetten dock allt mera taga öfverhand, och på sommarställena i hufvudstadens grannskap, mest kanske på det friluftsglada Gröndal, där mycken ungdom fanns, aflöste den ena kvartetten den andra till långt på natten, och äfven på vintersamkvämen i staden sjöngos allt flere sådana.
