Engelbertus’ son, Gustaf Wilhelm, egnade sig
först åt handel, men öfvergick snart till jordbruket
och köpte 1846 Bädarö, i Ekolsundstrakten. I början
af 1849 gifte han sig med Betty Glosemeijer, dotter
till grossandlaren J. H. Glosemeijer. I detta äktenskap
föddes i slutet af 1849 den numera som skicklig
dekoratör mycket ansedde H. van Rijswijk. Wilhelm
v. R. afled redan 1858, men gamle Engelbertus lefde
ända till 1866.
⁎
Om Stockholm vid början af 1850-talet hade få sådana ställen som Rijswijks, ägde det däremot ett stort antal källare med sämre vanor, men för det mesta med rätt god förtäring, såsom Freden, Stjärnan och Riga vid Österlånggatan, Skomakarkällaren vid Slottsbacken, Hoppet vid Funkens gränd och Västerlånggatan, Norges vapen vid Stora Nygatan, de redan nämnda Dufvan vid Västerlånggatan, Tyska Lejonet vid Skomakaregatan, Kastenhof vid Gustaf Adolfs torg, Vinfatet och Tre Remmare vid Regeringsgatan, Hamburger Börs vid Jakobsgränd, Västmanlands vapen vid Drottninggatan, Äpplet på Ladugårdslandet, Piperska Muren och Mäster Anders på Kungsholmen samt många flere i olika trakter af hufvudstaden.
För stora tillställningar anlitades Hôtel Turc (Norra Slaktarhuskällaren) på Blasieholmen, Franska värdshuset och Blå Porten på Djurgården samt Lilla Sällskapets festvåning i Petersenska huset vid Munkbron, där den inom matlagningslitteraturen
