Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/37

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
29
UTOMHUS.


poliskammaren sin lokal. I n:o 7 bodde i många år biträdande polismästaren Limnelius. I n:o 5 hade hattmakaråldermannen C. J. Lorenz, bördig från Polen, öppnat en varmbadinrättning och därmed bidragit att afhjälpa en väsentlig brist inom hufvudstadens hygieniska förhållanden. Dittills hade stockholmarne nöjt sig med en mycket anspråkslös finsk badstu vid Stora Glasbruksgatan.

De fyra husen 5—11 ägdes af konungen. De två 1—3, boställen för Första hofstallmästarn och understallmästarn, tillhörde k. maj:t och kronan.

Helgeandsholmen, i dagligt tal kallad Gamla Norrbro, hade stallet och poliskammaren att tacka för den lifaktighet, som där visade sig. Under det kungliga kuskar och stallknektar förde ut och in ädla dragare och springare, släpade »korfvar» och »paltar» af med manliga och kvinnliga fångar, och det saknades aldrig nyfikna för att beskåda så väl de ena som de andra.

Då man från Stan skulle begifva sig till Norr, tog man dock helst vägen öfver Nya bron, hvilken fullbordats redan i århundradets början, men fortfarande kallades ny.

Brons östra sida utgjorde också en mycket omtyckt promenadplats, där man på middagsstunderna såg hufvudstadens beau monde, hvilken först vid århundradets midt flyttade lustvandringen till Karl XIII:s torg. Men nedanför denna sida af bron öppnades redan 1832 en ny promenad- och förfriskningsplats på den gamla Barkareholmen, som från en skräpig, till intet nyttig klippa förvandlades till den täcka förlustelseort, som snart kallades Strömparterren.