fruntimmersartiklar och modepynt, hvilken bod fanns
kvar ända långt in i vår tid.
De i allmänhet ganska stora, ehuru just icke så prydliga husen vid Drottninggatan samt Stora och Lilla Vattugränd, Odens gränd o. s. v. beboddes af »bättre folk», sådana som nu ha bostäder på Östermalm. Bland de förnämare husen ansågs n:o 21, i hörnet af Drottninggatan och Lilla Vattugränd och då tillhörde grefve G. af Ugglas samt ännu utmärkes af de prydliga pelarne vid ingången från Drottninggatan. Falkenbergska huset mellan Stora Vattugränd och Odinsgränd samt Braheska egendomen i hörnet af sistnämnda gränd voro högaristokratiska tillhörigheter, men äro nu i borgerlig ägo.
Midt emot Hötorgsgränden låg det stora hus som uppförts af bagaren Piel, en tysk som vunnit förmögenhet i Stockholm. Där går nu Kungsgatan.
I hörnet af Skvalbänken (nu Tunnelgatan), ett brädfodradt dike, där rännstensvattnet forsade under en liten träbro, reste sig och reser sig ännu det stora hus som bryggaren och ryttmästaren Brandelius låtit uppföra på 1780-talet, då en af de största enskilda byggnader i Stockholm. Detta hus innehades en tid af spanska sändebudet Moreno d. ä., men beboddes på 1830-talet helt och hållet af ryske, i Holland födde, ambassadören van Suchtelen. Med en viss räddhåga gick jag förbi det huset, då jag med mina föräldrar begaf mig på lustvandring till Haga, ty min far talade om »ryssen» som slagit sig ned i det gamla borgarhuset.
De stockholmare, som icke hade tillträde till den ryske excellensens aftonsällskap, talade med stor
