Om man, i stället för att fortsätta vandringen
Drottninggatan i ända, tog af vid Stora Vattugränd
och begaf sig till »nedra Klara», kom man till
Klara Strandgata, som från nämnda gränd sträckte
sig till Mäster Samuels gränds nedre del och var
en ganska ful och tråkig gata, på västra sidan
begränsad af en sträcka låga hus, på hvilkas andra
sida stora sjögårdar förde ned till Klara sjö. En
del af denna sida upptogs dock af den trädgård
som hörde till det stora och, i jämförelse med
omgifningen, prydliga Kirsteinska huset.
Detta hus hade år 1808 af major Kirsteins arfvingar sålts till hofrättsrådet Argilander för 24,000 rdr banko, och det var den sistnämndes arfvingar som ägde det på 1830-talet, men det öfvergick till öfverstelöjtnant F. Blom, den kände arkitekten, under hvars tid det uppläts till lokal för offentliga nöjen, åtminstone i någon större utsträckning. Redan på Argilanders tid lära dock baler där ha hållits. Först senare inflyttade musikaliska akademien där.
Ända till husets ombyggnad och förvandling till Hôtel W6 och Hôtel Continental kallades det »Kirsteinska», länge med tillnamnet »vid Klara» för att skilja det från Kirsteinska huset vid Munkbron, där »Sällskapet» i nära ett halft århundrade hade sin lokal.
Skillnaden mellan Klara Strandgatas utseende och Vasagatans, hennes efterträderskas, är ett af de mest träffande bevisen på Stockholms storartade utveckling under i synnerhet senare delen af 1800-talet, ty skillnaden utgöres icke blott af det yttre utseendet och de skrala småhusens förvandling till
