möjligtvis någon pension, utan stannade kvar i familjen.
De benämndes »gamla lakejen» och »gamla pigan».
Men det hör till det inre tillståndet.
Skeppsbrokajen, då ännu endast träskodd, var en mycket begagnad promenadplats under vackra vår- och sommaraftnar. Man fröjdade sig åt de många fartygen vid »bron» och ute på »Strömmen». Vid sin ankomst hälsade fartygen Stockholm alltid med fyra kanonskott, och fingo från batteriet på Kastellholmen två skott till svar — så vida öfverenskommelse på förhand träffats därom.
Äfven på Mälaren hälsade ankommande ångfartyg med ett par skott, då de nalkades Riddarholmen, men de fingo aldrig något svar.
Var det något fartyg som länge väntats, mottog man det med så mycken större tillfredsställelse. Vanligtvis var det skonaren Svalan, kapten Golscher, som kom först på våren. Den gjorde alltid en snabb resa mellan Messina och Stockholm och förde en god last af apelsiner. Befälhafvaren var därför mycket populär. Ibland anlände skonaren under det isen ännu låg i skärgården, men då lossades lasten vanligtvis vid Dalarö och fördes landvägen till Stockholm.
⁎
För att komma till Södermalm skulle man då, liksom nu, gå öfver någon af de två slussbroarne. Trakten blef redan ett par årtionden därefter fullständigt omskapad. Södra slaktarhuset, Gröna gången m. fl. ruskiga byggnader undanröjdes. Själfva
