Norrmalmstorg) en då mycket ruskig plats och värdig
granne till den obehagliga pölen, i hvars stillastående
vatten man kastade allt slags orenlighet och där döda
kattor samt andra zoologiska lämningar spredo en
odräglig stank i grannskapet. Packartorget, så kalladt
efter den packarebana, där all sjöledes införd salt
fisk ompackades, omgafs af usla kojor samt stadens
långsträckta materialbod med lumpmagasin och dåliga
klädstånd. Katthafvet förvandlades till Berzelii park.
I hörnet af Smålandsgränd låg dåvarande gästgifvaregården, länge den enda i Stockholm, där, i synnerhet före diligensernas uppkomst, de som skulle fara landvägen från Stockholm måste beställa skjuts. Gästgifvargården utgjordes utaf ett litet hus med förstukvist.
Där Birger Jarlsgatan nu vittnar om nya Stockholms prydlighet flöt den redan då till stor del underjordiska Träskrännilen förbi Packartorgsgatan, (sedan Norrmalms-, nu Biblioteksgatan). Sistnämnda gata gick då och lång tid därefter icke längre än till Lutternsgränd, där Stureplan i våra dagar prunkar med palatslika byggnader och liflig rörelse.
Genom Styckjunkargränd, hvars öfre del benämndes Kattrackarbacken, kom man till Smalagränd, sedan östligaste delen af Grefturegatan, utmynnande i Nybrobacken. Öfver allt hvar man kom på Ladugårdslandet lutade sig de små trähusen mot hvarandra. Ladugårdslands torg var fortfarande, hvad J. C. Linnerhjelm skref 1794, ett i många afseenden bedröfligt torg, omgifvet af tarfliga hus och utan betydelse som handelsplats.
