De förnämsta »pass» öfver hvilka trafiken
besörjdes voro Gustaf III:s staty — Norra slaktarhuset,
Bomslupstrappan — Skeppsholmen, Mellantrappan —
Djurgården, (Allmänna gränd), Räntmästartrappan —
Djurgården, Skeppsholmen — Djurgården, Flugmötet
— Ragvaldsbro och Riddarhusgränd — Röda bodarna.
Öfverfarten från Skeppsbron till Djurgården kostade en skilling banko (sex styfver), men på de öfriga passen i allmänhet en half sk. banko. De kortaste passen voro mellan Gustaf III:s staty och Norra slaktarhuset samt mellan Riddarhusgränd och Röda bodarne, men farten på dessa pass tog dock, i anseende till strömmen, ej så kort tid, och på dem användes icke rodret, utan båten styrdes af den ena åran, hvilken fördes af en utaf de två rodderskorna i stående och starkt framåtlutad ställning, ett ganska styft arbete.
På öfriga pass eller då extra turer förekommo styrdes båten af någon bland passagerarne, ett frivilligt, men ingalunda behagligt göromål, som måste utföras i sträng öfverensstämmelse med rodderskornas åsikt om riktig navigation. Olycklig den rorsman som ville styra efter egen uppfattning. Han öfverhöljdes af en skur med rodderskemålets värsta nederbörd.
Det var för öfrigt icke endast misshaglig styrmanskonst som framkallade madamernas hiskliga vrede. Många andra, ofta alldeles oväntade, anledningar begagnades som orsaker, och i allmänhet var dessa kvinnors lynne i ständigt kokande tillstånd. Det var endast på långrodd, då de hyrdes på timme eller för hela dagen och trakterades extra, som det hårda sinnet något uppmjukades.
