för att hälsa på sin syster kronprinsessan och visade
sig vara en vacker och liflig yngling på nitton år.
⁎
Bland öfriga föremål för stockholmarnes utflykter intog Hagaparken ett framstående och omtyckt rum. Småborgarnes familjer voro de som i synnerhet roade sig i denna park, dit de gärna begåfvo sig till fots på Norrtullsgatans då ohyggligt dåliga stenläggning. Ofta fingo både gesäller och lärpojkar följa med, de sistnämnda för att bära matkorgen turvis med pigan. Under vägen hvilade man vanligtvis vid något af de många färskölsställena och våffelbruken.
Efter framkomsten till Haga gjorde man vidsträckta och noggranna undersökningar för att finna en plats på en gång tjänlig att duka upp matsäcken och att springa sista paret ut. Man fann platsen, åt och drack »bättre måltidsdricka», tog en liten sup, kanske två eller tre supar, sprang änkleken, och efter en glad dag i det gröna med dans och lek och ej så litet brännvin gaf man sig i god tid på hemvägen, knogade åter upp för Norrtullsgatan och kom hem alldeles dödstrött.
Men man hade roligt, det är obestridligt, och kostnaderna voro ej synnerligen stora. Lika roligt hade man på lustturer till sjös. Då hyrde ett par eller tre familjer en roddarbåt tillsammans och den fördes alltid af sin egen besättning, två tvärsäkra roddargummor. För några få riksdaler, vanligtvis sex riksdaler riksgälds, och fri förtäring åt rodderskorna kunde man få hyra en båt för hela dagen.
