hade rätt att från buskarne plocka och på stället
förtära så mycket bär man orkade.
En annan stor trädgård på söder, den Rosenbladska, lämnade icke sina bärbuskar till plundring, men tillät anständigt folk att där glädja sig åt en stor rikedom af praktfulla blommor. Denna trädgård ägdes af »handelsmannen och bryggaren» Rosenblad och var belägen vid Götgatan, där katolska församlingen nu har ett stort hus och S:t Eriks kyrka.
Trädgården sträckte sig ned till Fatbursjön, som redan på 1830-talet var ett osundt träsk, hvilket dock ej hindrade, att man från trädgården gjorde utflykter på sjön eller på »Döda hafvet», som vattnet ofta benämndes, samt att musik där uppfördes från två »kascherade» orkestrar. Så var tillfället åtminstone under sommaren 1835, då den blott ett par år gamla Svenska trädgårdsföreningen hade en utställning i Rosenbladska trädgården, hvilken väckte uppmärksamhet med orangeri och en byst af Linné. Vid utställningen infann sig mycket folk, så väl åkande som gående.
⁎
Jag har talat om »utflykter», men de ha, som man kunnat finna, gällt i synnerhet Stockholms malmar och närmaste omgifningar. Verkliga resor härifrån voro på 1830-talet föga brukliga och likaledes bodde stockholmarne, äfven de förmögnare af medelklassen, sällan på »sommarnöjen». Några malmgårdar funnos visserligen ännu, men egentliga sommarställen på landet voro okända. Man höll sig till
