med fastlagsrisen, men det muntra urartade också
till bullersamma uppträden, och skolgossar voro ofta
i handgemäng med handtverkslärlingar, hvarvid risen
användes på fullt allvar.
På den dagens afton bevistade den mera eller mindre mogna ungdomen de talrika baler som då anställdes i Kirsteinska huset vid Klara, på Claes på hörnet m. fl. ställen. Andra nöjde sig med att »gå på spektaklet», som det hette, där då alltid något lustigt spelades, eller taga i betraktande de »Schene Rariteten» som visades i Bergstrahlska huset med flere lokaler. Ett år, det var visst 1835, ställde drottning Eugenia till bal och supé på slottet och bjöd 400 personer. På en maskeradbal på Stora operan hade 1,300 personer infunnit sig. Fettisdagen ansågs som en »lätthelgdag», på hvilken både barn och fullvuxna personer skulle roa sig.
Under den »stilla veckan» var allt tyst i Stockholm, och på långfredagen gick man svartklädd, men för barnen var den veckan en ganska glad tid, hvartill bidrog att man fick påsklof redan på onsdag till och med påföljande onsdag. Konserter gåfvos då, liksom nu, i stort antal, för det mesta på Riddarhuset, men kungl. teatern, Stockholms enda skådespelshus på den tiden, hölls stängd hela veckan.
⁎
Första maj betraktades också som »lätthelgdag», och man hade naturligtvis skollof. Vandringen till Djurgården var en långt förut afgjord sak. De som icke till fots, på eller efter häst samt möjligtvis med roddarbåt begåfvo sig till festplatsen, sutto i fönster
