Någon enda gång kom jag till Djurgårdsteatern,
men hvad jag där såg kan jag icke erinra mig.
Teaterns föreståndare var först Carl Wildner, som
genom sitt giftermål med Debora Aurora De Broen
kommit i åtnjutande af de privilegier som De Broen’ska
familjen ägde på nämnde teater. Han tillhörde också
antalet af de skådespelare som besökte mina föräldrar,
hvarför jag minnes honom bättre utanför än på teatern.
En af hans söner, Emmerich Wildner, civil tjänsteman,
var en tid lärare i den skola där jag undervisades,
och en bror till honom, Knut Wildner, var min
skolkamrat, blef handlande och bosatte sig i Norrtelge
samt afled där som rådman. Vid midten af årtiondet
öfvertogs Djurgårdsteatern af Torsslow och Pierre
Deland, och styresmannen vid årtiondets slut var
Torsslow ensam.
⁎
Till Mosebacke kom jag någon söndag, då där var harmonimusik, ehuru inträdesafgiften, 8 sk. banko, ansågs något hög, men för dessa 8 sk., »tolfskillingen», erhölls fri förtäring, bestående af té eller svagdricka. Utan förtäring kostade inträdet 2 sk. banko.
Bland förevisningar minnes jag en stor oxe på Riddarhusgården samt två starka karlar och en mängd hvita råttor i Bergstrahlska huset. Allra märkvärdigast var dock hunden Munito, känd öfver hela Europa och som gjorde så underbara konster, att han med dem »surprenerade sin egen herre».
Munito hade också en son som trädde i faderns fotspår. Men det var endast den äldre Munito som
