Redan första anblicken af den stolta
handelsstaden ingaf föreställning om den nya tidens välde.
De präktiga husen vid Jungfernstieg och Neuerwall
samt andra praktgator och det lifliga sysslandet på
»Fleeterna» samt bland de otaliga skeppen på Elbe
talade om makt och rikedom och ingaf aning om
hvad framtiden kunde medföra af ytterligare
uppblomstring.
Jag sökte bostad i den nyare delen af den stora staden och tog in på Hôtel Victoria, som också ägde den fördelen att vara det af resande nordbor mest anlitade gästhuset. Hôtel zum Kronprinzen stod dock färdigt att inlåta sig i täflan med Victoria, och Streits hôtel ansågs finast af de tre, alla belägna vid Jungfernstieg, under det Hôtel de l’Europe och Belvedère, vid Alsterdamm, betraktades som ännu förnämare.
Emellertid trifdes man rätt godt på Victoria, och jag kunde ej underlåta att göra jämförelse mellan ett sådant Hamburgerhus och de »Rum för resande» som då ännu representerade hela hotellväsendet i Stockholm, ruskiga bevis på huru illa främlingen bemöttes i Sveriges hufvudstad.
Första dagen i Victoria infann jag mig vid hotellets table d’hôte, där man anvisade mig plats mellan två unga män, som snart inledde samtal med mig, d. v. s. att de pratade utan uppehåll, under det jag blott hörde på och hade stor möda att förstå dem.
Det tyckes, tänkte jag, som talade man dålig tyska i Hamburg, och då var frågan icke om plattyska, utan verklig högtyska, och mina bordsgrannar voro
