Redan tidigt på morgonen den 4 juli var allt
uti Helsingborg i ordning till gästernas emottagande,
och klockan 11 f. m. såg man den första ångaren
nalkas. Det var »Helsingborg», som brakte en
laddning skandinaver från Köbenhavn och Helsingör.
Från däcket ljöd »Kung Carl», som med entusiam
afsjöngs af danskarne. Gästerna mottogos vid
stranden af festkommitténs ledamöter, och under musik
gick tåget genom en smakfull äreport med inskriften:
»Atter det skilte böjer sig sammen», upp till torget,
där man för en stund åtskildes, och gästerna spridde
sig i staden. Många begåfvo sig upp på den gamla
ruinen af tornet »Kärnan», som ännu reser sitt
stolta hufvud högt öfver staden och sundet, och
hvarifrån man fortfarande har den härligaste utsikt
öfver vatten och land.
»Ophelia», »Zampa», »Cimbria» och »L. E. Bager» ankommo därefter med korta mellantider, alla öfverfulla af passagerare. De emottogos af väldiga hurrarop och klingande musik.
Sedan alla gästerna voro landsatta, skedde samlingen åter på torget, och klockan tre satte sig tåget i rörelse med flygande fanor i spetsen och lifvadt af tvenne musikkårer. Det var en storartad truppstyrka, som nu rörde sig på vägen framåt Ramlösa; svenskar och danskar tågade arm i arm ut på fredliga eröfringar.
Här gällde icke att vinna blodiga lagrar och byten, här gällde att vinna hvarandras aktning och vänskap, och bägge folken gingo fram såsom segrare.
Efter tåget följde en oöfverskådlig rad af vagnar, som framskaffade dem hvilka föredrogo att åkande
