och det var för kvinnans betydelse ej blott i
hemmet, utan äfven som medborgarinna. För henne
talade redaktör Borg varma och erkännansvärda ord,
hvilka vunno stor anklang.
⁎
En vacker augustimorgon 1858 åkte jag, i sällskap med redaktör F. Borg, från Malmö till Lund, där vi som tidningsreferenter skulle bevista det prästmöte som samma dag kl. 7 f. m. skulle öppnas i sistnämnda stad. Järnväg fanns redan mellan de två städerna, men mötets tidiga öppnande nödgade oss att använda landsväg och »rapphöna», och så bar det af i raskt hästtraf öfver skånska slätten i den friska morgonstunden.
Efter framkomsten till Lund begåfvo vi oss genast till biskopsgården, där vi på det vänligaste mottogos af Thomander själf, som till och med inbjöd oss till frukost, hvilken vi kl. half 7 på morgonen intogo i sällskap med biskopen och hans familj, hvarunder vi sökte och med mycken beredvillighet erhöllo tillåtelse att vara närvarande vid mötet.
»Om Herren vill och vi lefva, så skola vi till allmänt prästmöte sammanträda här i Lund, tisdag, onsdag och torsdag den 24, 25 och 26 näst instundande augusti månad. Herren gifve, att det måtte ske i hans namn och till någon nytta för de många själar, hvilkas vård är lagd i våra svaga händer.»
Så lydde början af biskopens i Lund rundskrifvelse af den 15 maj 1858, och tisdagen den 24 augusti, kl. 7 på morgonen, voro de talrika äldre och yngre ordets förkunnare, som hörsammat kallelsen,
