innehåll som våra dagars »Berlingske», således ganska
väl fylldt. Ägare och utgifvare voro »Brödrene
Berling» och redaktör hade i många år grosshandlar
L. M. Nathansson varit. Följetongen redigerades
särskildt af den bekante skriftställaren H. P. Holst.
Ett intelligensblad af högre ordning var Fædrelandet, som visserligen skulle vara liberalt, att ej säga radikalt, men hade sina läsare i synnerhet i de högre samt förnämligast mest bildade kretsarna. Nekas kan ej, att bladet var en fanbärare för de högre intressena, men därmed förenade det lifligaste deltagande för skandinavismen. Redaktörerne C. Ploug och J. F. Gjödwad, i synnerhet den först nämnde, hade i det afseendet förvärfvat sig högt anseende. Bladet hade också ett »anständigare yttre», sade man, än öfriga tidningar. Det trycktes med antiqua (latinska typer), hvilket var något högst ovanligt i Danmark på den tiden och dit öfriga danska blad ej hunnit. Artiklarna voro för det mesta original. Något notisblad var Fædrelandet egentligen icke. Det var knappt någon dansk tidning på femtiotalet. Men Fædrelandet meddelade dock underrättelser från både in- och utlandet, synnerligen från Sverige och Norge. Det var en i flere afseenden »modern» tidning för den tiden, men i våra dagar skulle den naturligtvis ha förefallit gammalmodig.
På Fæderlandets byrå vid Köbmagergade samlades nästan hvarje middag flere af bladets och den skandinaviska idéns vänner och stridsmän. Bland dessa befunno sig alltid vår landsman Orvar Odd, den bekante skriftställaren O. P. Sturzen-Becker, hvilken då lefde i Köbenhavn i ett af de skeden
