till Kiertemindefjorden, med det stolta herresätet
Ulriksholm på motsatta stranden.
Munkebo ligger på det näs, som förenar halfön Hindsholm, Fyens nordöstra del, med den öfriga delen af ön och lär vara den högst belägna punkten af Fyens land.
Snart befunno vi oss också i Kierteminde i dess måleriska vrå på Hindsholms sydligaste punkt, där ett stycke af Stora Bält bär namnet Kiertemindefjord. Staden är gammal, med minnen djupt in i medeltiden, fastän dess köpstadsprivilegier förskrifva sig först från Erik af Pommern år 1413.
Hvart vi kommo på denna industrifärd, så »spiste» vi, och vi »spiste godt». Men i Flodstrups prästgård, dit vi voro inbjudna af prosten Krarup, åto vi endast frukt, och den var i sanning »dejlig», vuxen i prästgårdens trädgård. Förnämligast smorde vi oss med de svällande stora och mogna drufvor som vi plockade på en lång solbelyst mur och kunde komma oss att tro, att vi befunno oss i södra Europa.
I Kierteminde undfägnades vi med en ståtlig frukost-middag på en stor, trädbevuxen gård, och fägnaden lifvades naturligtvis af skålar med tal och sång. Under måltiden förplägades vi med, bland andra läckerheter, Kierteminde Rådmän, stora utmärkta flundror.
Bland öfriga minnen från denna färd framstår besöket på Ulriksholms slott, där vi af ägaren, kammarherren Berner mottogos med ridderlig artighet.
Färden gick från den ena herrgården till den andra i detta »yndige» land, där också mer än en
