aftontidningarna utdelades, fick man se ett stort tillopp
kring kioskerna, de små tidningsbodarna. Då
skaffade man sig så hastigt som möjligt en »journal»,
slog sig ned på en stol utanför något kafé och
började studera. Industrien förstår alltid att draga
nytta af tidningshungern. En gång fick jag i Palais
Royal betala 50 centimer för La Patrie. Det franska
»Fäderneslandet» säljer sig dyrt, då man väntar
nyheter.
Påskveckan 1859 var nu lyckligt öfverstökad, och alla de märkvärdiga ägg, man skådade här och där i butikfönsterna, redan föråldrade. Mässan i Notre-Dame på påskdagen var praktfull.
Jag hade där lyckan att få se kardinal-ärkebiskopen af Paris uppträda »pontificalement» och af den »indulgence pléniaire», som där utdelades, samt det påskbröd, som där bestods, fick äfven jag min lilla andel. Påskdagen är verkligen så helig i det oheliga Paris, att rätt många butiker då äro stängda. Det går minsann långt, då parisaren stänger butiken. Promenaderna såväl långfredagen som påskdagen i Champs Elysées och utåt Boulogneskogen voro rätt lifliga det året, och för den som ej är bortskämd vid att se för mycken lyx, verkligen präktiga, synnerligen hvad åkdon och hästar beträffade.
⁎
Truppernas intåg i Paris efter återkomsten från det segerrika italienska fälttåget var en storartad syn, teatralisk visserligen, men också onekligen intressant och påminde om en verklig historisk akt.