År 1859 omgafs det inre Paris ännu af en
särskild mur, som följde utsidan af de yttre boulevarderna
och tjänstgjorde i synnerhet som mur d’Octroi,
där afgift erlades för alla landvägen till Paris
införda lifsförnödenheter. Den muren hade gamla
anor, men hade flera gånger utflyttats och var ofvan
nämnda år ännu begagnad till sin ursprungliga
bestämmelse. Ville man därför få födoämne och
drycker till billigare pris, köpte man dem icke innanför
muren, utan på dennes utsida, och ville man göra
sig en glad afton, stannade man icke i Paris
innanför ytterboulevarderna; man vandrade till
förfriskningsställena på andra sidan muren, ty på dessa var
förtäringen mycket billigare.
Med ingången af 1860 blef detta förändradt, och muren nedrefs. En liter vin kostade sedan lika mycket utom som inom befästningarna, och octroi gällde redan vid passerandet af »fortifikationerna» samt gäller så fortfarande. Hvarje åkdon på väg in till Paris undersökes i portarna utåt befästningarna. Den minsta småsak i matväg är belagd med afgift, och för dryckesvaror gäller detsamma. De varor som äro underkastade »octroi» ha därigenom stigit betydligt i pris, och endast på de fyra åren mellan 1855 och 1859 ökades lefnadskostnaderna icke så litet. De ha sedan ytterligare stegrats.
Hvad som också ökats har varit rörelsen på Paris gator, och med rörelsen de olika rörelsemedlen. Ännu 1855 kunde man finna kabrioletten i ständig rörelse på gatorna och i hvilka kusken satt bredvid passageraren, liksom i Stockholms gamla åkarschäser. Fyra år därefter fanns icke en enda
