kabriolett. De tycktes ha fallit alldeles ur modet,
hvaremot nära 1,000 fiakrar, de med två hästar
förspända droskorna, stodo till allmänhetens tjänst,
förutom alla remiser och andra fordon, som i senare
hälften af 1850-talet tillsammans med omnibusarna
uppgick till omkring 3,400 tillsammans, enligt en
beräkning från den tiden. Och huru föga förslår
det likväl med vår tids tillgångar!
Bolagen voro dock många. Jag erinrar mig les Citadines, les Obligeantes och les Luteciennes, men det fanns nog flera. Så hade Paris redan för femtio år sedan de stora flyttgodsvagnarna, ypperliga fordon för möbler och allt slags husgeråd.
Omnibustrafiken var betydlig redan i medlet af femtiotalet och hade till den tiden gifvit upphof åt Hirondelles, Parisiennes, Favorites m. fl. bolag, hvilka 1855 uppgingo i ett enda bolag som arbetade på tjugofem olika linjer, af hvilka största delen stod i förbindelse med hvarandra genom s. k. correspondances eller »öfvergång» från den ena linjen till den andra.
Pariskuskarna, bland hvilka räknades äfven omnibus-konduktörerna, ha ofta gjort skäl för mindre fördelaktiga omdömen, men ej alltid förtjänt den ogynnsamma föreställning man gjort sig om dem, och stå i detta afseende på ungefär samma punkt som deras yrkesbröder i andra stora städer, endast med den skillnad, att kuskar och konduktörer i Paris onekligen äro kvickare i tal och svar än medbröderna t. ex. i London eller Berlin, men det är icke sagdt, att det slags kvickhet är ovillkorligt främjande för samfärdseln.
