Men så är klockan tolf, och den andra frukosten
för dagen — frukostmiddagen, kan man säga —
skall intagas. Ropen tystna icke, men de saktas
kanske, blifva mindre mångfaldiga, öfvergå i andra
tonarter och göres till uttryck för olika ändamål.
De frukosterande kroppsarbetarna förtära sin mat ofta i fria luften, annars inne på krogarna, på les Cabarets, hos en marchand de vin eller måhända i ett crémeri. Det kommer ungefär på ett ut.
Efter frukosten är rörelsen åter i full fart, och då blanda sig utöfvarna af »den lilla industrien» i affärerna, bjuda i ofta ganska kvicka utlåtanden till salu sinnrika små artiklar, ej blott leksaker, utan äfven i hushållet och litet hvarstädes användbara och ganska nyttiga föremål, på hvars uppfinnande och utförande pariserarbetaren redan för lång tid tillbaka var lika outtömlig som skicklig och hvars förfärdigande ännu i dag sysselsätta tusentals flitiga händer.
Med dessa utöfvare och utbjudare af den lilla industrien blanda sig de marchands des quatre saisons som draga omkring med sina kärror med grönsaker och frukt och låta höra sitt bidrag till de mångfaldiga gaturopen.
Öfver allt på gatorna och ända långt in i sena kvällen var det för femtio år sedan, liksom ännu i år, lif och rörelse i Paris, och äfven i gatuvimlet visade sig fliten och kärleken till verksamhet.
Den fina världen åkte i sina präktiga vagnar med dyrbara hästar och kanske lika dyrbara kuskar ut till Boulogneskogen, och den världen var visst icke så arbetsam, men dess antal utgör ett försvinnande
