Gick man något längre upp och vek af in på rue
Croissant, möttes man af samma skådespel. Där
hade La Patrie sitt hemvist, och det var dessa bägge
tidningar, som 1859 åtnjöto största afsättningen på
eftermiddagarna. Le Siècle var också hemma på rue
Croissant, men det är en morgontidning och
utanför dess lokal var på e. m. tämligen stilla. Så mycket
starkare var trängseln kring n:o 12. Hvar och en
ville vara först för att snappa till sig ett nummer af
La Patrie, som på den tiden visat sig bäst underrättad.
Man gaf sig icke tid eller hade kanske icke tillåtelse att gå in i huset. Från bottenvåningens fönster, hvilka alla voro öppnade på vid gafvel, skedde den stora utdelningen. I hvarje fönster voro två personer sysselsatta att endast räcka ut tidningarna och skrapa in de femton centimes för hvarje exemplar, som publiken offrade på nyfikenhetens altare.
Den som fått sin önskan uppfylld måste sedan se till, huru han skulle komma ut ur trängseln, för att kunna i ro läsa sin med så mycken svett och möda förvärfvade litterära egendom. Det lyckades dock slutligen, men nu blef man kanske belägrad af en hop medborgare, som ännu icke kommit fram och fått vara med om utdelningen och ej kunde vänta till dess deras tur kom.
Den ena höfliga frågan efter den andra haglade omkring tidningsinnehafvarens öron, och man måste naturligtvis vara artig och göra reda för hvad tidningen innehållit, och sålunda bildade sig en liten publik om den »monsieur», som fick tjänstgöra som allmän föreläsare. Man kunde vid sådana tillfällen få höra åtskilligt, som tjänar till upplysning om den
