belägna gata, som då hette rue de l’Ouest och nu
benämnes rue d’Assas.
I huset bredvid hade under lång tid min vän P. N. Arbo en atelier som han hyrde af den bekante målaren och skulptören Antoine Etex, och det var i den ateliern som Arbo målade sin bekanta Valkyria, hvilken för flere förträffliga egenskaper gjort den norska målarens namn aktadt och berömdt. Etex har blifvit mest känd för två grupper skulptur på västra sidan af den stora triumfbågen (l’Arc de l’Etoile), men var för öfrigt en ganska aktningsvärd arkitekt och i många stycken mycket alsterrik och flitig konstnär, som äfven gjort sig känd som konstlitterär författare.
En vårafton i Etex’ lilla behagliga trädgård, där akasierna i höga träd och många andra ljufliga växter som bäst blommade, och man talade om konst och sådant, var af oskattbar verkan. Nu är trädgårdens ägare och de flesta af hans gäster för länge sedan bortgångna, glömda kanske också, men skulle det finnas någon utom mig som kände till Etex och etexiana och ännu lefver, skall han säkert med glädje erinra sig den lilla intagande platsen.
⁎
Tilloppet af nordiska, i synnerhet svenska konstnärer ökades ganska mycket under 1860-talet, och såväl i Louvre-museet som i Luxembourggalleriet såg man våra landsmän sysselsatta med att kopiera franska taflor. De togo ofta parti för de olika konstriktningarna, i det att somliga intresserade sig för Ingres »nobla linier», under det andra beundrade
