Redan innan klockan 2 på middagen hade man
satt den politiska bulletinen, som stod i början af
första sidan, Parisartikeln, som kom därnäst, och
smånotiserna, och ombrytningen påskyndades.
De artiklar, som lämnats till korrektur lästes af dem som författat dem samt dessutom af hufvudredaktören. Klockan 3 bestämdes noga ordningen vid ombrytningen, hvarefter fyra revisionsark afdrogos, ett för den politiska direktören, två för de förnämsta medarbetarna och ett för le gérant (ansvaringen). Efter denna fyrfaldiga läsning kunde det dock hända, att tryckfel stodo kvar, till och med af förarglig beskaffenhet.
Klockan 4 lades landsortsupplagan i press, och de första posterna expedierades. Inga artiklar, men väl notiser insattes till sent på kvällen, undantagsvis äfven på natten. Sådant nattarbete som i vår tid är allmänt i svenska morgontidningar förekom aldrig i Paris för fyrtio år sedan. I slutet af sjuttiotalet fanns det däremot, åtminstone i några tidningar. Den som jag särskildt då iakttog och nattetid besökte var »Republique Française». Men det var femton eller sexton år efter den tid som de nu meddelade minnena omfatta.
Få steg från Siècles byrå vid Croissantgatan låg det hus som innehades af aftontidningen La Patrie, hvars politiska direktör och ägare var bankiren Guillaume Delamarre, som redan på 1840-talet hade köpt bladet för det låga priset af 1,500 francs, men det hade då ej heller flere än femton hundra prenumeranter. Tjugu år därefter hade upplagan stigit till trettiofem tusen exemplar, och tidningen var
