sekreter Wilhelm Walldén som uppehöll sig i
Frankrike och England under 1862—63 samt vid det
i frågavarande tillfället besökte mig och sannolikt kan
erinra sig hvad som då försiggick.
Sådana »franska visiter» voro ej sällsynta på kejsardömets tid, och man måste känna sig belåten, om de ej åtföljdes af husvisitationer, då hvart enda skrifvet papper togs i beslag och ej alltid återlämnades, äfven om det icke innehöll ett enda misstänkt ord.
Jag hörde däremot icke något vidare af »myndigheterna» och deras kunskapsälskande budbärare. Sannolikt funno de det icke löna mödan att för böcker som i allmänhet icke förstodos i Frankrike ställa till någon högmålsprocess.
⁎
En dag spred sig ett rykte bland skandinaverna, att H. C. Andersen, sagoförtäljaren, alla nordbors vän, både stora och små, hade kommit till Paris. För honom måste vi naturligtvis ha en fest. Till inbjudare utsågos Björnstjerne Björnson, David Jacobsen och Claës Lundin. De begåfvo sig en vårmorgon 1863 till Andersen för att uppvakta honom och framföra skandinavernas bjudning. Han bodde i ett litet, oansenligt hotell vid rue Bergère, vill jag minnas. Namnet är ej så säkert bevaradt, men själfva hotellet erinrar jag mig mycket väl. Det var ganska tarfligt, och erinrade just icke om Eventyr.
Vi mottogos af en då ung man af den Collinske släkten, med hvilken H. C. Andersen var så
