Fullständigt pass på svenska, tyska och franska
anskaffades med underskrift af öfverståthållaren, baron
Bildt, samt påtecknades af tyska generalkonsuln Carl
Heinemann, franska sändebudet H. Fournier och
franska beskickningens i Stockholm chancelier E.
Thiebaut.
Fournier, hvilken jag besökte i hans bostad, 86 Drottninggatan, samma hus som, lång tid förut, innehafts af ryska sändebudet van Suchtelen, förmodade, sade han, att passinnehafvaren väl icke betraktade sin resa som någon lusttur, men hoppades att jag, med gammal kännedom om franska förhållanden, likväl skulle taga mig fram utan allt för stora svårigheter.
Han ville dock förse mig med särskild anbefallning och skref därför egenhändigt på mitt pass följande:
»Le Ministre de France en Suède recommande spécialement M. Lundin à toute la bienveillance et à toute l’obligeance des autorités françaises.»
Denna anbefallning blef mig sedan vid flere tillfällen till utomordentlig nytta och räddade mig särskildt från en mycket kinkig belägenhet på den andra bataljdagen i kommunens sista vecka.
Fournier frågade också, om jag ville åtaga mig ett uppdrag för franska regeringen, hvilken fråga jag naturligtvis besvarade med ja. Jag skulle nämligen taga med mig 1200 frs, sista återstoden af den insamling som gjorts i Sverige för inköp af utsäde till de trakter i Frankrike, hvilkas skörd förstörts under kriget.
Men ministern lade mig allvarligt på hjärtat,
