Från Amiens for jag med järnväg, som då
ännu var i fart eller, kanske rättare, åter hade börjat
farten mellan Amiens och Poissy, en liten stad vid
Seine, som då räknade nära 5,000 invånare, men
nu nog har mycket flere. Staden ligger två och
en half svensk mil från Paris samt omkring half
annan från Versailles.
I Poissy var stor uppståndelse. Folk som hade angelägenheter att uträtta i hufvudstaden eller till och med bodde där, men varit frånvarande någon tid af en eller annan orsak och nu ville återvända, sågo sig förhindrade, emedan järnvägen nu tog slut just vid Poissy. Det ena tåget efter det andra anlände med full last af passagerare, utan att dessa kunde komma vidare.
Natten stundade och det var nu på tid att skaffa sig härbärge. Jag lämnade kappsäcken kvar vid järnvägsstationen och begaf mig in i staden för att få tak öfver hufvudet. Morgonen därpå skulle jag kanske begifva mig till Versailles, då jag icke kunde komma in i Paris. Jag sökte, men kunde ej finna något nattlogis. Öfverallt var jag förekommen af tidigare ankomna resande.
Slutligen måste jag med oförrättadt ärende begifva mig tillbaka till järnvägsstationen och lyckades komma i besittning af en ledig bänk, på hvilken jag lade mig, med nattsäcken till hufvudkudde och öfverrocken till täcke. Oaktadt det obekväma nattlägret, hade jag dock otvifvelaktigt sofvit kanske ganska godt, så vida min sängkammare, d. v. s. stationens väntsal, icke varit befolkad af så stort antal personer.
