af den besynnerligaste beskaffenhet, t. ex. utan
fönster eller — utan dörrar.
I ett litet hål upptogs detta af en storartad säng, hvilken icke lämnade plats för någon enda annan möbel, ej ens för hyresgästens kappsäck. Men tittade man genom den enda fönsteröppning, som fanns i hufvudgärdens närmaste grannskap, såg man ut i en ovanligt stor och hög sal, och den skulle, försäkrade ägarinnan eller åtminstone föreviserskan af denna egendomliga lägenhet, vara just en bekant bollspelssal, där tredje ståndets representanter i juni 1789 aflade den allmänt kända eden, som utgör föremålet för Davids ryktbara tafla.
Den goda kvinnan kunde icke fatta, att jag ej insåge fördelen af att sofva i en säng som stod i det närmaste grannskap till en så historisk lokal, där till och med bollarna från revolutionens stora dagar ännu lågo kvar i vrårna.
Efter ganska ansträngande vandringar hit och dit i staden, fann jag i rue de la Paroise en barmhärtig skräddare, hvilken förklarade sig villig att till mig hyra ut ett rum. Skräddaren hette Weiss. Det stod på dörren, men bredvid stod dit Le blanc. Han hade således ett tyskt namn, men ville att det skulle uttalas på franska. Elsassare föregaf han sig vara, men jag misstänker, att han var riktig tysk.
Det rum jag hyrde af honom låg i fonden af en ytterst trång och alldeles mörk gång. Rummet var mycket tarfligt, försedt med tegelgolf utan matta, och dess två fönster vette åt baksidan på en dragonkasern, där man blåste signaler bittida och sent.
Hyrespriset var tio francs för dagen, »icke
