Hon var ett fint bildadt fruntimmer, men med
sann kristlig undergifvenhet för sin släkts och sitt
fäderneslands olyckor, och hon var en värdig maka
åt den starke, frimodige huguenotprästen, hvilken
ännu aldrig böjt sitt hufvud oftare än i bönen, icke
då han stod bland fienderna och erinrade dem om
mildhet mot de besegrade, ej heller då kulorna hveno
omkring honom, när han gick att bära religionens
tröst och äfven materiell hjälp till trosförvanter och
icke-trosförvanter i de bombarderade byarna. Man
lär sig att älska prästen, då denne uppträder så
som den reformerte pastorn i Versailles. Än bad
han med sin församling i den lilla kyrkan vid rue
Hoche, än gick han långa och farliga vägar för att
bringa hugsvalelse till den lidande mänskligheten, än
satt han under vänliga samtal i familjekretsen, alltid
färdig att kämpa för sin hjord, alltid med ett öppet
sinne för det sköna, lika väl som för det goda
och sanna, alltid både präst och medborgare, god
fosterlandsvän och god familjefader.
Det var samme pastor Passa, samme starke huguenot, som uppehöll kapten Rossels mod under dennes sista dagar och som under flera månader dagligen besökte honom i fängelset. Passa afskydde kommunen och afskydde Rossels blodiga framfart, liksom han afskydde hvarje förrädisk handling mot fäderneslandet, men om han fördömde synden, så fördömde han icke syndaren, när denne visade uppriktig ånger, något som Rossel verkligen gjorde.
Passa använde hela sin energi och hela sitt inflytande, hvilket ingalunda var ringa, för att utverka nåd från dödsstraffet för kommunens f. d.
