krigsminister, men rättvisan måste hafva sin gång. När
Rossel anträdde sin sista vandring, gick Passa vid
hans sida och understödde honom. Han lämnade
honom icke förr än det var slut. Det var Passa,
som band näsduken för den lifdömdes ögon, som sist
omfamnade honom och mottog hans sista hälsningar.
⁎
Uppgiften om tyskarnas afmarsch från Saint-Denis befanns ogrundad eller åtminstone förhastad, och man kunde fortfarande komma så väl in i som ut ur Paris på förut uppgifna villkor. Jag gjorde mig således färdig att åter företaga en ny tur till hufvudstaden för att se huru kommunen utvecklat sig. Men innan jag kom att sätta min plan i verket, infann jag mig dagligen i första radens fond på Versailles’ slottsteater för att höra på ganska intressanta öfverläggningar i nationalförsamlingen, hvilken, såsom jag redan berättat, hade sina sammankomster i nämnda teater. Genom herr Åkermans välvilja kunde jag så ofta jag önskade få begagna legationens plats å första raden, där man satt bekvämt och hade fullständig öfversikt af salongen.
Då jag tröttnade på förhandlingarna och behöfde vederkvicka mig för en stund, gick jag in i det närbelägna Hôtel des Réservoirs, som hade en alldeles förträfflig mathållning, men prisen voro ganska höga äfven i vanliga tider och så mycket mera under de öfverbefolkningsförhållanden som våren 1871 rådde i Versailles.
Mina dagliga måltider åt jag annars på Hôtel
