ÅTER I STOCKHOLM.
En februariafton. — En redaktionsbyrå. — I redaktörens hem. — Utställningen 1866. — I förnäma världen. — Banker. — Sällskapslif. — Nya institutioner. — Berggrens Suède. — Teater.
En snödiger februariafton anno sextiosex befann jag mig åter i min födelsestad. Familjen hade jag lämnat i Paris och å nyo begifvit mig ut på ströftåg på egen hand. Det var tolf år jag varit frånvarande. Många förändringar hade otvifvelaktigt ägt rum på den tiden, men Stockholm var dock märkvärdigt likt sig.
Jag hade anländt med järnvägen till södra station, den enda som då fanns i Sveriges hufvudstad. Husen vid Götgatan sågo allt bra små ut, tyckte jag, men jag ville icke jämföra dem med parisbyggnaderna. De senare voro nog ståtliga, i synnerhet de som uppförts under Napoléon III:s välde och med baron Haussmann till édil. De små husen voro gamla bekanta. Södermalmsbo har jag aldrig varit, men likväl talade Götgatan den aftonen om idel barndoms- och ungdomsminnen, och jag kände mig godt till mods, då vårt åkdon slank hit och dit mellan snöhögarna och isbalkarna.
Det var nytt för mig att återse den gamla vägen utför de södra backarna, och jag riktigt jublade,
