tillbaka till kontoret för att taga itu med
eftermiddagsarbetet. Men då jag följande dag ånyo
infann mig hos »Hoffmeister», sutto doktorn och
skådespelaren åter helt fredligt vid hvarandras sida,
för att kanske snart ännu en gång drabba
tillsammans.
Från den lilla restauranten vid Grosse Bleichen flyttade jag min middagslokal till Hôtel zum Kronprinzen, som då ännu icke öfvertagits af Hoffmeister, utan innehades af en värd vid namn Grube. Där åt man en ganska tillfredsställande middag med en halfbutelj drickbart vin för det billiga priset af en mark 8 schilling kurant, d. v. s. ungefär en krona 60 öre i nuvarande svenskt mynt. Detta pris var visserligen något högre än hos Rijswijks i Stockholm på samma tid, men erlades för en ganska riklig måltid, intagen i ett ofta ganska intressant sällskap af dels hamburgare, dels främlingar som tagit in i hotellet.
*
Teaterfigurer.
Förnämsta dragningskraften bland bordssällskapet utgjordes af en ung skådespelerska som bodde i hotellet och dagligen infann sig vid table d’hôten. Hon var helt ung, endast sjutton år sade man, hade dock redan två år förut debuterat i München och såsom Leonie i Scribes »När damerna föra krig» väckt mycken uppmärksamhet. Hennes namn var Friederike Gossmann, och det var redan kändt från
