festligt ut, och de hvita teaterkappor, som
fruntimren då brukade, lyste upp både parkett och
amfieteatern samt första raden.
Utförandet var öfverraskande godt. Vi hade då också sådana skådespelare som Dahlqvist och Swartz, Elmlund, fru Hvasser, Gustaf Kinmansson och Knut Almlöf, hvilka alla medverkade i »Egmont», Almlöf som Vansen.
I »Bröllopet på Ulfåsa» spelade Nils Wilhelm Almlöf och Dahlqvist, Broman, Svensson och Greta Dahlqvist, nu friherrinnan Höpken, samt Gurli Åberg, nu fru Ulf. De ogifta skådespelerskorna benämndes på kungl. teaterns affischer ännu »mamsell». Frökentitelns allmängörande hade icke då ännu ägt rum, men äfven efter den allmänt upptagna förändringen fortfor mamsellbenämningen på affischerna ganska länge.
Den i sig själf visst icke ansenliga salongen i Dramatiska teatern föreföll mig dock, då jag första gången efter återkomsten inträdde där, ganska behaglig, kanske mest för de ofvan nämnda hvita kapporna.
Det första stycke jag efter min återkomst såg på Dramatiska teatern var Björnsons »De nygifta», hvaruti fruarna Hvasser och Swartz samt Axel Elmlund uppträdde, de voro alla tre i sin bästa ålder, fru Hvasser trettiofem år, fru Swartz trettioett och Elmlund tjuguåtta år. Dramatiska teatern ägde då åtskilligt ungt folk, såsom de redan nämnda, samt Gustaf Fredriksson, Victor Hartman, mamsellerna Nerman och Gurli Åberg, m. fl. framstående konstnärinnor, efter några år tillökadt med många andra
