långt förut, familjer hos hvilka konsten hade
företräde framför den materiella välplägnaden, utan att
denna därför åsidosattes. En sådan familj har jag
omnämnt vid skildringen af Edvard Berghs och hans frus
soaréer vid Kungsbacken. En annan har jag talat om
redan i första delen af dessa »Minnen», då jag erinrade
om W. F. Dalmans i 67 Regeringsgatan befintliga
musikaliska hem. Jag kan numera tillägga, att Dalmans
hem fortfarande var detsamma 1866, och ännu senare,
dit framstående musikidkare alltid inbjödos och vanliga
musikälskare aldrig saknades.
Hos L. J. Hierta och hans familj, som fortfarande bodde i Brunkebergs hotell, träffades också hvad Stockholm hade framstående i litteratur, konst, statsmannavärf, storslöjd och affärslif samt mera bemärkta främlingar som besökte Stockholm.
Till storartade middagssällskap samlades 1866 en del af den konstnärliga världen hos Louise Michaeli och hennes man, hvilken då bodde i Kleenska huset vid Norrlandsgatan. Där träffades, bland öfriga märkliga personer, åtminstone en gång, Aloys Tichatschek, den berömde tenorsångaren, hvilken 1866 uppträdde i Stockholm för tredje gången och vid nära sextio års ålder bekräftade den stora framgång han hade haft här redan vid femtiosex år.
Louise Michaelis enkla personlighet hade omkring henne vid sådana fester samlat ett stort antal konstnärer och konstvänner och där gjorde jag, vid samma tillfälle som Tichatschek där infann sig, en högst intressant bekantskap genom att lära känna tonsättaren Franz Berwald, otvifvelaktigt en af vårt lands snillrikaste män, och det på flere