hvilken blef Edvard Bäckströms svåger och öfver
hvars inväljande i Svenska akademien man, i
anseende till hans egenskap af professor i obstetrik,
gjorde sig lustig såsom vore han i det ändamålet
anställd hos sånggudinnorna.
I själfva verket var professor Andersson en begåfvad skald, hvilken lämnat efter sig ett icke ringa antal lyckade arbeten så väl inom poesiens, som äfven vetenskapens område. En hjärtlig och älskvärd person var han dessutom.
Under hans ungkarlstid kunde det hända, att han någon gång slog sig ned i glada vänners sällskap på den under 1860-talet af ett visst kotteri mycket besökta källaren »Hörnan», som låg uti den på utskänkningsställen öfverflödande trakten vid Jakobs- och Gustaf Adolfstorg, ett bland bevisen på huru många flera sådana ställen funnos på den tiden än för närvarande.
»Hörnan», som låg på den plats, där Bengt Carlsson sedan byggde sitt hus, besöktes af åtskilliga skriftställare, läkare samt en och annan tjänsteman, alla glada karlar, som gärna skämtade vid glaset. Där träffades Talis Qualis och Olof Strandberg, Uddman, Gustaf Thomée, professor Fredrik Lundberg, praktiserande läkare, men därjämte föreståndare för Veterinärinstitutet, Herman Bjursten, rådman Jacobsson, kallad »Jeppe», någon gång äfven W. F. Dalman samt hvarje dag O. von Gertten, Dagbladets kassör, och J. O. Myrberg, aktuarie i kommerskollegium och f. d. tjänsteman och bokförare för smidet i gamla bergskollegium. Jag anför hvad jag själf för länge sedan skref om denne Myrberg, som var stor
