genom de dammiga kontorsfönstren samt såg några
glada solstrålar leka på den motliggande muren och
däraf drog den slutsats, att ute i det fria måste
härska ljufligt sommarväder, kom jag att tänka på
Djurgården och de glada kamraterna på den tid, då
jag föraktat alla, som kunde stanna inom hus och
arbeta på en sådan härlig sommardag. Nu satt jag
själf bunden vid pulpeten, fängslad af plikten och
nödvändigheten att få en hel mängd bref färdiga
att afsändas.
Hvarje dag påmindes kontorspersonalen af den myndige drängen, att det vore han som hade hela korrespondensen om händer och som måste svara för att den i ordentlig tid afsändes. Han hade onekligen så till vida korrespondensen om händer, som han hvarje afton skulle bära brefven till de olika postkontoren, och så purpurskimrande Dehns anlete än var, en följd af de »verschiedene Getränke» han sväljde alla eftermiddagar, så hade detta likväl ingen inverkan på brefvens ordentliga aflämnande.
Det var åtminstone ganska sällsynt, att han till danska postkontoret bar ett bref som skulle lämnas på det hannoverska eller om han ansträngde sig för att i rätt tid hinna till det preussiska vid Gänsemarkt, då han borde ha begifvit sig till det mecklenburgska vid Grosse Bleichen, hvilka lokaler just icke voro grannar.
Hamburg ägde då åtskilliga postanstalter och de hade icke alla sina ämbetslokaler i stora posthuset vid Poststrasse. I detta funnos Stadtpost, Svenska posten (med den norska), Thurn- och Taxispost och Hannoversk post. Vid Grosse Bleichen
