korsade hvarandras väg eller rodde i kapp bort
åt Lombardbrücke och styrde ut på Aussenalster,
där alstersvanorna simmade så stolta nedanför
kvarnen på bryggan. Några ångbåtar funnos ännu icke
på Alstern. Nu är kvarnen för länge sedan borta,
och järnvägstågen skramla oupphörligt mellan
Deichthor och Altonas yttersta gräns, under det åtskilliga
ångslupar underhålla förbindelsen mellan stränderna.
Något utvärdshuslif rådde aldrig på hvardagarna. Så var t. ex. Andreasbrunnen öde och tyst redan tidigt en hvardagskväll äfven på sommartiden. Om en stockholmare då for ut dit, i tanke att finna gästvänligt mottagande, som t. ex. vid Stockholms Djurgårdsbrunn eller Stallmästaregården, fann han sig mycket besviken.
⁎
Ej sällan var det aftonsällskap hos någon af de hamburgska familjer i hvilka vi umgingos, ej synnerligt många, men förnämligast hos Ullbergs och Cramérs, då gästerna till stor del utgjordes af svenskar. Så väl Ullberg som Cramér voro gifta med stockholmsfruntimmer, den förre med en mamsell Hilda Fant, dotter till en bankokommisssarie. Fru Marie Louise Cramér var dotter till den i Stockholm mycket kände grosshandlaren Gustaf Hegardt (firma J. F. Erdman & komp.). Efter hamburgertiden lefde familjen Cramér länge i Stockholm, där mannen afled 1881, och hustrun 1904. Bankdirektören Carl Cramér är deras son.
