i främsta rummet i den nordiska handeln, och bland
hamburgerhusen var det i synnerhet Ullberg & Cramers
som erfor inverkan däraf. Med ovanlig och kort
förut icke anad tillökning i omsättning följde också
mycket större risk.
Under åren 1855 och 1856 gjordes rent af häpnadsväckande omsättningar på Hamburgs börs af spannmål för svensk räkning. De firmor på den platsen som i främsta rummet betjänade Skandinavien voro Schenck & komp. samt Ullberg & Cramér. Den ökade och hårdt ansträngande arbetstiden på kontoret intygade huru ofantligt göromålen tilltagit. Det var ej allenast spannmålsaffärerna, som ökats, utan i Sverige vände man sig med alla möjliga uppdrag till Hamburgerfirmorna — med t. ex. skeppsbefraktningar, sjöförsäkringar, försäljning af trävarualster, inköp af kolonialvaror m. m.
Först och främst trasserade man, det glömdes aldrig, men det hände, att man glömde avisera, och så presenterades på kontoret växlar till inlösen, som man aldrig förr hört talas om. För att icke bereda trassenten, som kanske var en af firmans ifrigaste kunder, något obehag, inlöstes växeln. På det ämnet syftade en af Ullberg & Cramérs kontorister (Ernst Bellander) i ett af honom diktadt program till en festföreställning i den Salon Blanche, »Blancokreditens» lokal, som spelade så stor roll i 1850-talets hamburgska affärslif. På denna »utomordentligt dramatiska musikaliskt-deklamatoriska soaré» som uppfördes hvarje postdag gafs först en Trassent-ouverture med högtrafvande remissdrillar, som småningom bortdö, af hrr O., K., B., och S. Namnen äro på det fingerade
