minnas herrar Ullberg & Cramér erinra sig dem som
verkliga gentlemen.
Schmidt är också nu för längesedan död, liksom hans nya biträde, den hederlige mecklenburgaren Möller, Schmidts och min här ofvan omnämnde lustvandringskamrat under ett par somrar i Tyskland.
Många af de hus som stupade i Hamburg kunde ej mera resa sig, under det andra snart nog kämpade sig till ny, fördelaktig ställning. Det sades, att ett hundratal firmor dukade under, och visst är, att förhållandena betydligt förändrade sig, i många afseenden kanske till de sunda affärernas öfvervikt. Med blankokrediten var det nog för alltid slut, åtminstone i den gamla utsträckningen och med de gamla osunda förhållandena.
⁎
Under andra året af min vistelse i Hamburg hade jag stått i liflig brefväxling med min gamle vän och gymnasii- samt universitetskamrat Oscar Wijkander, hvilken tagit kansliexamen och, sedan han återkommit från sin frivilliga krigstjänst i Danmark, haft anställning som extra kanslist i finansdepartementet och äfven sysselsatt sig med dramatiskt författarskap, men blifvit förordnad till distriktschefssekreterare i västra tulldistriktet, hvilken befattning han dock redan ett par år efter tillträdandet ville öfvergifva för att blifva grosshandlare i Göteborg.
Wijkander tillhörde således de unga män, som på den tiden önskade ägna sig åt praktiska
