De främmande musikkonstnärer som uppträdt i
Göteborg måste dock erkänna, att de funnit ett
välvilligt mottagande, och på 1850-talet voro dessa besök
ganska talrika. Nästan alla de konstnärer som låtit
höra sig i Stockholm infunno sig också i Göteborg.
Violoncellisterna Kellerman, Arnold d. y. och August
Meissner, violinisterna Nagel och Zeller samt hvad
de allt heta, dessa konserterande, hade icke skäl att
klaga öfver Göteborg.
Det hände till och med, att de funno sig så väl där, att de stannade kvar. Sådant var förhållandet med t. ex. mecklenburgaren August Meissner, hvilken lång tid uppehöll sig i Göteborg, innan han valde Stockholm till sin boningsplats för alltid, liksom den czeckiske pianisten Smetana, hvilken lämnade undervisning på piano och någon tid var dirigent vid Göteborgs filharmoniska sällskap, hvilket samfunds tillvaro tillräckligt intygade, att intresset för musik ingalunda saknades. En annan böhmisk konstnär, pianisten Dreyschock, hvilken uppträdde i Göteborg samtidigt med Arnold d. ä., också pianovirtuos och far till violoncellisten, hade all anledning att förklara sig nöjd med göteborgarna.
Den som dock allra mest tog intryck af samhället vid Göta älf och kanske ännu mera påverkade detta var återigen en böhmare, Joseph Czapek, hvilken vid ganska unga år anlände till Göteborg och där ännu lefver, numera åttio år gammal. Han har användt en hel lång lefnad för att arbeta på de göteborgska musikförhållandenas främjande. Detta arbete har under flere årtionden väl varit lika ihärdigt och torde ännu ej vara afstannadt, men var kanske allra lifligast på
